Svenska dagbladet skriver idag om det arbete som ska vidtas framöver om FRA. Henrik Sjöholm kommenterar det och annat på ett som vanligt klokt sätt.
Per Ankersjö tar upp dialogen i Stockholm och i blogosfären.
Johan Norberg har skrivit flera bra inlägg om den sista tidens rabalder och det är först nu jag har haft tid att läsa. Har full förståelse för hans ställningstagande.
Nu åter till annat.
onsdag, juni 25, 2008
tisdag, juni 24, 2008
Jag förstår besvikelsen
Det råder ingen tvekan om att jag förstår mycket av den besvikelse som visas särskilt i de digitala medierna så som bloggarna. Det har inte hänt under de 14 år jag varit politiskt aktiv att en fråga har haft dels så många dimensioner i sig själv men inte heller att en fråga har haft så enormt stora förväntningar på sig.
Det råder heller ingen tvekan om att jag inte klarade att leva upp till en stor del av de förväntningar som fanns.
I de förhandlingar vi hade fanns ett ja och ett nej väldigt länge. Det var först under tisdagen som ett tredje spår öppnades. Vi ska också komma ihåg att det inte öppnades lättvindligt eller av allmän välvilja utan på grund att det enorma tryck som fanns inom de fyra riksdagsgrupperna och som kom att symboliserar av mig och Annie.
När vi tryckt frågan så långt med nattliga samtal söndag till måndag, men riksdagsgrupp i 9 timmar mellan måndag och tisdag och i princip heldag med gruppen för att söka nå framåt under tisdagen så fanns det i realiteten inget alternativ för oss att agera.
Den som har dragit en fråga så långt att tio punkter, med större eller mindre bidrag från flera grupper, kan inte sedan kasta ut det. Den som inte varit med i de förhandlingarna kan givetvis ställa sig helt utanför och rösta nej, kvitta ut sig eller avstå.
Är man allvalrigt bekymrad över lagens utformning vilket vi gott fortfarande kan ha skäl att vara men anser att frågan och möjligheten till signalspaning bör regleras borde i detta nu konstruktivt bidra med förslag till ytterligare förstärkningar.
Tills nu i debatten har inget sådant förekommit men vi har allt att vinna på att i tilläggsproppen till hösten få med så mycket som möjligt. Ska vi klara det har vi bara en möjlighet och det är att vara väl förberedda.
Det råder heller ingen tvekan om att jag inte klarade att leva upp till en stor del av de förväntningar som fanns.
I de förhandlingar vi hade fanns ett ja och ett nej väldigt länge. Det var först under tisdagen som ett tredje spår öppnades. Vi ska också komma ihåg att det inte öppnades lättvindligt eller av allmän välvilja utan på grund att det enorma tryck som fanns inom de fyra riksdagsgrupperna och som kom att symboliserar av mig och Annie.
När vi tryckt frågan så långt med nattliga samtal söndag till måndag, men riksdagsgrupp i 9 timmar mellan måndag och tisdag och i princip heldag med gruppen för att söka nå framåt under tisdagen så fanns det i realiteten inget alternativ för oss att agera.
Den som har dragit en fråga så långt att tio punkter, med större eller mindre bidrag från flera grupper, kan inte sedan kasta ut det. Den som inte varit med i de förhandlingarna kan givetvis ställa sig helt utanför och rösta nej, kvitta ut sig eller avstå.
Är man allvalrigt bekymrad över lagens utformning vilket vi gott fortfarande kan ha skäl att vara men anser att frågan och möjligheten till signalspaning bör regleras borde i detta nu konstruktivt bidra med förslag till ytterligare förstärkningar.
Tills nu i debatten har inget sådant förekommit men vi har allt att vinna på att i tilläggsproppen till hösten få med så mycket som möjligt. Ska vi klara det har vi bara en möjlighet och det är att vara väl förberedda.
onsdag, juni 18, 2008
Ett stort steg framåt
Det är intressant att följa vad som nu sker i blogosfären. Jag ska villigt erkänna att jag inte har hunnit läsa en bråkdel av det som skrivs. Jag hinner inte ringa upp, svara på sms, läsa mejl eller annat.
Men det som verkar stå klart är att en hel del menar att det vi nådde fram till i går är ett svek. Det är en mycket intressant vinkel. Annie och jag har varit tydliga med att den behövs en reglering men inte den som ligger på bordet.
Under flera dagar har vi diskuterat intensivt med regeringen, våra syskon i Alliansen, mellan ledamöter och i gruppen. Annie och jag har framfört samma kritik som vi förde fram inför det förra beslutet. Rättssäkerheten behöver stärkas, avgränsningen bli tydligare, tillståndsgivande skiljas från själva FRA osv.
I går nådde vi fram i dessa och flera frågor. Vi har landat nära den hållnig som Annie och jag har haft hela tiden. Då är vi svikare. Men svikare kan vi bara vara hos den som inte vill se en reglerad spaning alls och den hållningen har vi inte haft.
I dag pågår spaning utan reglering. Därför gjorde integritetsskyddskommittén klart att signalspaningen behöver regleras.
I det läge som nu har uppstått kommer vi att få in de förstärkningar som försvarsutskottet krävt och som Alice Åström (v) i gårdagens debatt efterlyste. Tydligare avgränsning, reglerad hantering av tillstånd osv.
* En precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas
* Hur tillämpningen av tillståndsgivningen (inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) ska ske
* Hur förstöring av uppgifter ska ske
* Regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen
* Redovisa i kontrollstaion 2011
Utöver detta har regeringen själv tagit initiativ till en utredning om vad som egentligen sker på FRA och hur det står till med de uppgifter om olaglig lagring av uppgifter som vi sett i media den sista tiden.
Därtill får datainspektionen i uppdrag att granska med hjälp av en referensgruppp FRA:s verksamhet ur ett integritetsperspektiv.
Utöver detta tillsätts en parlamentarisk kommitté som ska ta fram underlaget till översynen till 2011. Den har också på sitt uppdrag att lägga fram ytterligare förslag till våren 2010 om det anses behövas ytterligare förstärkning av tillståndsprövningen mm.
Riksdagens ledamöter pressade idag tillbaka förslaget till utskottet vilket är ett bevis på trycket som är i frågan och på att man på allvar lyssnat till den framlagda kritiken. Det är en seger helt klart. Att regeringen också för diskussionen så öppet och prestigelöst som man nu gör är helt klart också positivt.
I tilläggspropositionen som kommer till hösten har vi också möjlighet att diskutera ytterligare förslag. Folkpartiet har exempelvis lyft fram behovet av en integritetsombudsman och fler förslag kan dyka upp.
Att nå hit hade inte varit möjligt om vi inte varit många som protesterat mot det liggande förslaget i samtliga partigrupper. Karl Sigfrid, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Annie Johansson med flera.
Vi har nått en lång väg framåt men vi har mycket kvar att göra och det arbetet vidtar nu. Ord som förrädare och svikare biter inte i dag. Tillsammans har vi lyft frågan långt och vi kommer att driva den vidare. Endast den som vill tillåta fri hopp och lek i spaningen eller den som vill se ett förbud mot spaningen kan se denna insats och framgång som ett svek.
En annan del i det hela är att man inte erkänner den styrka som finns i våra protester. Det är bara att beklaga.
Det är dock stor skillnad på kommentarerna. De allra flesta som har röstat på oss ger idag ett erkännande till insatserna vi har gjort. Många av dem som internt stärkt oss i att vara kritiska ger oss också sitt stöd. Därmed känns det som att vi har hanterat vårt ansvar på ett korrekt sätt. Nu fortsätter arbetet.
Men det som verkar stå klart är att en hel del menar att det vi nådde fram till i går är ett svek. Det är en mycket intressant vinkel. Annie och jag har varit tydliga med att den behövs en reglering men inte den som ligger på bordet.
Under flera dagar har vi diskuterat intensivt med regeringen, våra syskon i Alliansen, mellan ledamöter och i gruppen. Annie och jag har framfört samma kritik som vi förde fram inför det förra beslutet. Rättssäkerheten behöver stärkas, avgränsningen bli tydligare, tillståndsgivande skiljas från själva FRA osv.
I går nådde vi fram i dessa och flera frågor. Vi har landat nära den hållnig som Annie och jag har haft hela tiden. Då är vi svikare. Men svikare kan vi bara vara hos den som inte vill se en reglerad spaning alls och den hållningen har vi inte haft.
I dag pågår spaning utan reglering. Därför gjorde integritetsskyddskommittén klart att signalspaningen behöver regleras.
I det läge som nu har uppstått kommer vi att få in de förstärkningar som försvarsutskottet krävt och som Alice Åström (v) i gårdagens debatt efterlyste. Tydligare avgränsning, reglerad hantering av tillstånd osv.
* En precisering av för vilka ändamål signalspaning ska få bedrivas
* Hur tillämpningen av tillståndsgivningen (inriktning, behov, proportionalitetsbedömning, uppdragsgivare och sökord) ska ske
* Hur förstöring av uppgifter ska ske
* Regeringen ska lämna årliga rapporter till riksdagen
* Redovisa i kontrollstaion 2011
Utöver detta har regeringen själv tagit initiativ till en utredning om vad som egentligen sker på FRA och hur det står till med de uppgifter om olaglig lagring av uppgifter som vi sett i media den sista tiden.
Därtill får datainspektionen i uppdrag att granska med hjälp av en referensgruppp FRA:s verksamhet ur ett integritetsperspektiv.
Utöver detta tillsätts en parlamentarisk kommitté som ska ta fram underlaget till översynen till 2011. Den har också på sitt uppdrag att lägga fram ytterligare förslag till våren 2010 om det anses behövas ytterligare förstärkning av tillståndsprövningen mm.
Riksdagens ledamöter pressade idag tillbaka förslaget till utskottet vilket är ett bevis på trycket som är i frågan och på att man på allvar lyssnat till den framlagda kritiken. Det är en seger helt klart. Att regeringen också för diskussionen så öppet och prestigelöst som man nu gör är helt klart också positivt.
I tilläggspropositionen som kommer till hösten har vi också möjlighet att diskutera ytterligare förslag. Folkpartiet har exempelvis lyft fram behovet av en integritetsombudsman och fler förslag kan dyka upp.
Att nå hit hade inte varit möjligt om vi inte varit många som protesterat mot det liggande förslaget i samtliga partigrupper. Karl Sigfrid, Birgitta Ohlsson, Camilla Lindberg, Annie Johansson med flera.
Vi har nått en lång väg framåt men vi har mycket kvar att göra och det arbetet vidtar nu. Ord som förrädare och svikare biter inte i dag. Tillsammans har vi lyft frågan långt och vi kommer att driva den vidare. Endast den som vill tillåta fri hopp och lek i spaningen eller den som vill se ett förbud mot spaningen kan se denna insats och framgång som ett svek.
En annan del i det hela är att man inte erkänner den styrka som finns i våra protester. Det är bara att beklaga.
Det är dock stor skillnad på kommentarerna. De allra flesta som har röstat på oss ger idag ett erkännande till insatserna vi har gjort. Många av dem som internt stärkt oss i att vara kritiska ger oss också sitt stöd. Därmed känns det som att vi har hanterat vårt ansvar på ett korrekt sätt. Nu fortsätter arbetet.
torsdag, juni 12, 2008
Kluriga journalister
Journalisterna har läst att jag inte svarar i mobilen om det står dolt nummer. Men de har både privata mobiler och listar ut när jag sitter framför datorn och kan svara på kontoret.
Rapport och DN har fått mig på kroken.
Snart kommer jag iväg till Dalarna.
Rapport och DN har fått mig på kroken.
Snart kommer jag iväg till Dalarna.
onsdag, juni 11, 2008
Tack alla!
Jag vill tacka alla som ringer och hör av sig på andra sätt. Det är en helt annan ton numera och den är stärkande i stället för irriterande.
För er kännedom så åker jag i morgon till Dala-Floda. Mitt gudbarns föräldrar har bröllop på lördag och jag ska leka med barnen, laga dessert till festen och vara toastmaster. Något helt annat som får mig att slappnad av. Jag ska också tänka klart.
Jag har anmält mig till debatten på tisdag 15 minuter. Jag behöver den tiden för att utveckla mitt resonemang och göra seriositeten i frågan rättvisa. Någon gång på eftermiddagen på tisdag borde det vara min tur att tala.
I mitt anförande kommer jag då att redogöra för hur jag har resonerat, hur mina tankegångar går, vilka saker jag har haft att sammanväga och jag kommer slutligen att klargöra hur jag ska rösta i hyfsat god tid innan omröstningen 09.00 på onsdag.
På tisdag alltså.
För er kännedom så åker jag i morgon till Dala-Floda. Mitt gudbarns föräldrar har bröllop på lördag och jag ska leka med barnen, laga dessert till festen och vara toastmaster. Något helt annat som får mig att slappnad av. Jag ska också tänka klart.
Jag har anmält mig till debatten på tisdag 15 minuter. Jag behöver den tiden för att utveckla mitt resonemang och göra seriositeten i frågan rättvisa. Någon gång på eftermiddagen på tisdag borde det vara min tur att tala.
I mitt anförande kommer jag då att redogöra för hur jag har resonerat, hur mina tankegångar går, vilka saker jag har haft att sammanväga och jag kommer slutligen att klargöra hur jag ska rösta i hyfsat god tid innan omröstningen 09.00 på onsdag.
På tisdag alltså.
måndag, juni 09, 2008
Tyst ett slag
Någon har säkert undrat varför jag bloggat extremt lite sista tiden. Skälen är flera. Men framförallt handlar det om FRA-omröstningen. Jag läser knappt mejl längre, svarar inte i telefonen om det är dolt nummer, orkar inte söka och läsa bloggar heller.
Skälet är att jag våndas inför omröstningen. Den våndan och det valet jag har att göra måste jag göra själv. Jag kan bara vara tacksam för Henrik Alexandersson mfl som verkar ha noterat att det är tungt att vara motståndare mot FRA.
Trycket internt i partiet går på två håll. Från medlemmar, mitt hemdistrikt är det tydligt. Rösta NEJ. Min egen övertygelse är detsamma. Mina väljare delar den också. Samtidigt är trycket på oss internt stort.
Därför är jag väldigt stilla just nu. Jag ska fatta mitt beslut men innan jag gör det så är våndan min. Den underlättas inte av att många av dem som mejlar och har samma uppfattning som jag och Annie Johansson skäller ut oss, kallar oss idioter osv.
Det bästa vore förstås att jag har landat i detta till debatten och där göra klart min mening. Samtidigt känns det nu som det klokaste ur alla vinklar och vrår är att bara hålla käften tills knapparna ska tryckas. Det gör att jag får skäll, för det är oundvinkligt, först när beslutet är fattat. I annat fall får jag skäll från debatten fram till voteringen.
Kan inte ens tänka mig hur trycket skulle vara de timmarna. Och det funkar inte att behöva vara full på lokal för att folk på alla sidor skulle spåra ur. Nå väl. Därför är det tyst ett tag nu. Jag orkar inte men ska ta mitt ansvar när tiden är inne.
Det värsta är att det också går ut över andra mejl och debatter jag har att hantera. Men detta är nog den viktigaste omröstningen under mandatperioden och då får den bli min prioritet.
Skälet är att jag våndas inför omröstningen. Den våndan och det valet jag har att göra måste jag göra själv. Jag kan bara vara tacksam för Henrik Alexandersson mfl som verkar ha noterat att det är tungt att vara motståndare mot FRA.
Trycket internt i partiet går på två håll. Från medlemmar, mitt hemdistrikt är det tydligt. Rösta NEJ. Min egen övertygelse är detsamma. Mina väljare delar den också. Samtidigt är trycket på oss internt stort.
Därför är jag väldigt stilla just nu. Jag ska fatta mitt beslut men innan jag gör det så är våndan min. Den underlättas inte av att många av dem som mejlar och har samma uppfattning som jag och Annie Johansson skäller ut oss, kallar oss idioter osv.
Det bästa vore förstås att jag har landat i detta till debatten och där göra klart min mening. Samtidigt känns det nu som det klokaste ur alla vinklar och vrår är att bara hålla käften tills knapparna ska tryckas. Det gör att jag får skäll, för det är oundvinkligt, först när beslutet är fattat. I annat fall får jag skäll från debatten fram till voteringen.
Kan inte ens tänka mig hur trycket skulle vara de timmarna. Och det funkar inte att behöva vara full på lokal för att folk på alla sidor skulle spåra ur. Nå väl. Därför är det tyst ett tag nu. Jag orkar inte men ska ta mitt ansvar när tiden är inne.
Det värsta är att det också går ut över andra mejl och debatter jag har att hantera. Men detta är nog den viktigaste omröstningen under mandatperioden och då får den bli min prioritet.
torsdag, juni 05, 2008
Äntligen beslut om en vettig sjukskrivningskedja
I går var det en lång debatt vi hade om den nya sjukskrivningskedjan. Regeringen har lagt upp en tydlig strategi med rätt till rehabilitering, satsar 3,4 miljarder på att få vården att fungera, vi gör förstärkningar av företagshälsovården, eftersträvar samordning mellan försäkringskassan och arbetsförmedlingen osv.
Aldrig tidigare har ett så tydligt grepp tagits för att få tydlighet i systemet och med ett klart fokus på den enskildes rätt till rehabilitering. Jämfört med nu gällande system är det också en klar förstärkning av arbetsrätten och tryggheten för den enskilde.
På alla punkter är det rätt. Det märktes också tydligt i går i kammarens debatt där oppositionens argumentation var oerhört osammanhängade, handlade om allt annat än förslaget och framförallt att den föll patt till marken.
Gunnar Axén (m) och Solveig Zander (c) hade lysande inlägg. Och socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson satte oppositionen ordentligt på plats. Det var inte igår jag såg ett så engagerat och ifrån hjärtat starkt anförande.
Äntligen har vi kommit en bit på väg. Detta är ett lyft för alla för vi kan alla bli sjuka och behöva det stöd som sammhället kan ge. Innan har det varit passivitet som erbjudits. Nu är fokuset på att komma tillbaka och att bli frisk.
S-regeringens misslyckande kommer att framstå allt tydligare i ljuset av alliansregeringens lyckosamma politik.
Aldrig tidigare har ett så tydligt grepp tagits för att få tydlighet i systemet och med ett klart fokus på den enskildes rätt till rehabilitering. Jämfört med nu gällande system är det också en klar förstärkning av arbetsrätten och tryggheten för den enskilde.
På alla punkter är det rätt. Det märktes också tydligt i går i kammarens debatt där oppositionens argumentation var oerhört osammanhängade, handlade om allt annat än förslaget och framförallt att den föll patt till marken.
Gunnar Axén (m) och Solveig Zander (c) hade lysande inlägg. Och socialförsäkringsminister Christina Husmark Persson satte oppositionen ordentligt på plats. Det var inte igår jag såg ett så engagerat och ifrån hjärtat starkt anförande.
Äntligen har vi kommit en bit på väg. Detta är ett lyft för alla för vi kan alla bli sjuka och behöva det stöd som sammhället kan ge. Innan har det varit passivitet som erbjudits. Nu är fokuset på att komma tillbaka och att bli frisk.
S-regeringens misslyckande kommer att framstå allt tydligare i ljuset av alliansregeringens lyckosamma politik.
tisdag, juni 03, 2008
måndag, juni 02, 2008
Lysande Borg
Anders Borg var lysande i dag på EU-nämnden i dag. Vi har en mycket bra finansminister.
Denna veckas debatt
Denna vecka kommer att präglas av debatten kring den nya rehabiliteringskedjan. Den tidigare utsorteringskedjan som blivit ett enormt väntrum där folk förpassats till passivitet och utanförskap ska vi nu får ordning på. Och oppositionen sliter sitt hår.
På onsdag blir det debatt hela eftermiddag mot kvällen i kammaren. Husmark-Persson släpper idag ytterligare nyheter inför debatten. Den lär bli het och intensiv men äntligen kan vi får ordning på något som bord gjorts för länge sedan.
På onsdag blir det debatt hela eftermiddag mot kvällen i kammaren. Husmark-Persson släpper idag ytterligare nyheter inför debatten. Den lär bli het och intensiv men äntligen kan vi får ordning på något som bord gjorts för länge sedan.
EU-nämnden
Jag vet inte om ni har koll på det men EU-nämnden är ett märkligt organ i svensk politik. För att minstrarna ska ha riksdagens förtroende att föra landets talan i en rad förhandlingar osv kommer ministrarna till EU-nämnden för att redovisa sina ståndpunkter.
I nämnden sitter sitter vi och ställer mer eller mindre intrikata frågor och sedan konstaterar vi att regeringen har vårt stöd. V och Mp är ganska flitiga på att anmäla avvikande åsikt.
För att inte behöva sammnakalla hela riksdagen har man infört denna nämnd vilket i och för sig kan vara smart. Men numera har vi också möjligheten att ha samma samråd i våra fackutskott. Vilket inte innbeurit att mötestidne minskat utan snarast att man först får det genomarbetat på sitt utskott och sedan kommer det till nämnden också.
I fredags var det arbete i nämnden från 09.30 till straxt efter 13.00. I dag börjar vi 13.00 men har bara finansministern som gäst så det borde vara klart på en timme. På onsdag är det nästa vända med nämnden. Det är en märklig ordning som borde ses över igen. Antingen kör vi på nämnden fullt ut eller så kör vi i fackutskotten. Detta dubbelarbetande är meningslöst.
Anna-Kindberg Batra är dock lysande som ordförande i nämnden med integritet och klarhet. Utan henne som ordförande hade det aldrig blivit ordning på detta tror jag.
I nämnden sitter sitter vi och ställer mer eller mindre intrikata frågor och sedan konstaterar vi att regeringen har vårt stöd. V och Mp är ganska flitiga på att anmäla avvikande åsikt.
För att inte behöva sammnakalla hela riksdagen har man infört denna nämnd vilket i och för sig kan vara smart. Men numera har vi också möjligheten att ha samma samråd i våra fackutskott. Vilket inte innbeurit att mötestidne minskat utan snarast att man först får det genomarbetat på sitt utskott och sedan kommer det till nämnden också.
I fredags var det arbete i nämnden från 09.30 till straxt efter 13.00. I dag börjar vi 13.00 men har bara finansministern som gäst så det borde vara klart på en timme. På onsdag är det nästa vända med nämnden. Det är en märklig ordning som borde ses över igen. Antingen kör vi på nämnden fullt ut eller så kör vi i fackutskotten. Detta dubbelarbetande är meningslöst.
Anna-Kindberg Batra är dock lysande som ordförande i nämnden med integritet och klarhet. Utan henne som ordförande hade det aldrig blivit ordning på detta tror jag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
